Scora fett

Som lesbisk är det jättespännande och intressant när heterosexuella kvinnor beskriver lesbiska. Särskilt i dokumentär form som t ex Carina Burman i hennes senaste bok. Man behöver inte ens läsa den, den bara finns där. Som ett bevis på att de lesbiska är med i historien, att vi är viktiga. Tack Carina. För att inte tala om Agnes af Geijerstam och Karolina Ramqvist. Ett tag där trodde jag att de inte brydde sig, att de inte såg oss eller att de tyckte vi var äckliga. Ba tji fick man. Det känns så jävla jävla bra nu, sjövilda lipsters liksom.

Vi kan fråga oss varför det är så, varför de gör det alltså. Får man extrapoäng i den heterosexuella världen om man blandar väl med de lesbiska*? Har de heterosexuella historierna tagit slut eller wazup?


*Hur många poäng får man som heterosexuell för att mynta begreppet lipster?!